Några smulor till duvorna, min vän

och där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0